Jag vet inte hur jag ska börja detta inlägget ens, har så mycket jag vill få ner. Vi var i Malmö i lördags, och det måste ha varit en utav de bästa dagarna på länge, herrejösses vad kul vi hade. På dagen var det planerat att gå i Emporia och senare mot kvällen att se the Killers. Själva shoppingcentrumet var ju underbart i sig, det gick ju inte att slita blicken ifrån den arkitekturen. Jag fick med mig lite smått och gott, men för det mesta gick vi väl bara runt.

 

Efter det kom kvällen, och vi skulle ta oss till Arenan. Först och främst måste jag säga att människorna man möter på den här typen av konserter är väldigt trevliga och puttas inte och har sig, så att få en bra plats var inga problem. När vi väl kom dit blev vi överraskade över åldersgrupperna, det var väldigt blandat.

 

Det finns inget bättre än när man går in i en arena, och bara vet att snart kommer man att se något underbart. Sedan hör man bultet, i början trodde jag att de var bultet från mitt hjärta för det kändes ända in för det var så hårt, men efter ett tag inser man att det är basen från högtalarna som är så hög, och just det  är något som ger mig den bästa kicken som finns.

 

När de kom de ut var det inget märkvärdigt alls. Det behövdes inte då folket blev galna, när de började inleda med Mr Brightside. Vilken känsla, deras musik är så ofantligt bra, och hans röst var så sjut imponerande, han lät precis så som han gör när jag lyssnar från mina högtalare hemma. Eftersom de här är så mycket nostalgi för mig, så betyder de här texterna lite extra mycket och ett tag kände jag mig bara helt sentimental och bara njöt av allt. 

 

Jag vet, jag har gått och blivit en konsertjunkie, men när någon kan nå in till dig med bara några få meningar så är det inte lika konstigt längre att man är fast. Om två veckor kör jag på Lil Wayne.